det är så många gånger som sällan som nu

jag undrar varför vårt initiativ var att mötas halvvägs mot himlen

och leka bland silvermoln och guldstrålar


utan att vara med dig men ändå ha dig nära
andas jag den luft som du också andas
och jag skulle inte vilja fylla mina lungor med något annat än din luft

vi såg samma sak

vi bor under samma himmel

för någonstans mellan Orions bälte och Karlavagnen föll en stjärna i natt

fyll min dag med guldstrålar och silvermoln
min natt med att kasta ner stjärnorna åt mig
fyll din luft i mina lungor
så jag kan leva med utan dig ändå nära