man ger sig själv löften

som man åtminstone kan försöka hålla

mina tankar går till dagar då vi hade något vackert

bara du och jag

en vacker symbios

(andas

det är ok

att blicka bakåt bara man kan se vad som väntar en framöver)

jag vet hur livets chargong är

att livet nu är så mycket bättre även om mycket med dig var bra

mellan nytvättade vita lakan

och blygsamma blickar

och jag vet att något inte stämde

och att jag förtjänade bättre

men..

jag förstår fortfarande inte hur du kunde?

lämna mig för någon annan

vi som lovade varandra allt

jag hatar dig för det för alltid

men kommer alltid älska dig för den du var

och den jag vet att du kan vara

(men jag har svårt att erkänna att du är borta, den du var och den du kan vara

föralltid och aldrig mer)

nej, jag förbjuder mig själv att tänka

på de dagar jag tänker tillbaka

för de får aldrig komma åter