Ett liv ur en ängels armar -

Oglömda ord

Jag tänker tillbaka. Minst lika många gånger som då jag log och

såsom jag lovade att vi skulle ha varit miljonärer om jag fick en

krona för varje leende av tankar på dig.

Blås lite amour över mina sinnen.

Låt mig känna dina ljuva beröringar

föralltid även om föralltid inte fanns.

Hjälp mig återskapa dessa minnen.

”Dig & mig” i alla sinnestämningar

och du lovade faktiskt - jag går ingenstans.

Vifta lite lätt med handen

för att svalka dig av hettan ifrån oss två.

Det var dig jag ville kvarhålla.

Som vän eller så.

Låt oss prata, och kanske knyta samman sidenbanden.

Önskade att du ville förstå.

Att du mig likgitligt ville behålla.

Jag kunde bara önska att det varit vi två.

Det var aldrig meningen någonsin att du skulle tro att jag

menade något självömkande. Eller att det skulle bli tolkat till att

ge dig dåligt samvete. Ibland önskar jag bara att du kunde

förstå att jag har bara ett hjärta och det var ditt och det finns

bara oglömda ord som fortfarande dröjer kvar.

Hittade detta utdrag ur mitt bokarkiv (skrivet 2007). Det är beundransvärt att man kan genomgå samma känsla flera gånger om.
Och att vissa saker aldrig ändras.